Vilda förlag har krammärkning på sina barnböcker, vilka för övrigt passar precis lika bra för vuxna (med eller utan barn) som har en förkärlek till bra barn- och ungdomslitteratur. Förlaget har som vision att:

• Ge ut böcker som hjälper barn och vuxna att visa och känna empati, medmänsklighet och praktisk demokrati.
• Ge ut böcker som normaliserar nya och fria könsroller.
• Ge ut böcker som medverkar till en större frihet för individen att skapa sin egen identitet utan att vara fastlåst av normer och traditioner.

Under 2007 gav de bland annat ut boken "Magic, Cilla och Baby. Ramsor om killar, tjejer och grejer" som fick såhär fin kritik av Dagens ETC: "Nu kommer äntligen en modern abc-bok som passar både små och stora. I Eva Lundgrens alfabet färdas läsaren mellan de glada vilda känslorna och de ledsna hemliga – samtidigt som ämnen som empati, normal/onormal, sexualitet och utanförskap berörs."

Jag såg ett avsnitt av Antikrundan härom veckan. En man hade köpt en biografi om Greta Garbo och upptäckt en hälsning från Greta till bokägaren i denna. Boken värderades högt. Härom veckan köpte jag Eva Lejonsommars "Återresa" på secondhand och upptäckte hälsningen "Hälsninga til min kära kollega Anna Palm från Eva Lejonsommar. 18/6 2002. Trevlig semesterläsning... hoppas jag." Vilket smäller högst; Garbo eller Lejonsommar?

Underbara Linda Olsson som tidigare givit ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" släpper "Sonat till Miriam" under försommaren i år. Detta är defintivt en av mina stora förhoppningar under bokåret. Hennes debutroman är sanslöst vacker. Jag fullkomligt älskade Veronika och Astrid och mina drömmar om ett ensligt hus i urskogen blev verklighet för en stund.

Malin har ett återkommande tema på sin sida som hon kallar för Bokfemman. Idén bygger på att utifrån olika teman välja ut fem böcker i veckan. Vecka fyra är temat språk. Jag har bestämt mig för att göra ett försök.

Jag kommer bara skriva om (med ett undantag moderna) svenska författare. Inte för att de har det bästa språket utan för att jag tycker att böcker bör läsas på författarens språk för att ge riktigt känsla för språket. Många översättare gör ett fantastiskt jobb med att hitta tonen hos författaren men hur mycket mer ger det inte att läsa Harry Potter på engelska? Bara för att nämna ett exempel. Vidare är jag alldeles för bekväm för att läsa på engelska så min lista innehåller därför fem svenska språkglittrare.

Gabriella Håkansson – Fallet Sandeman. I början tyckte jag att Gabriella Håkanssons språk var omständigt och trevande. Efter 20 sidor var jag såld.

Maria Gripe - Tordylveln flyger i skymningen. Lämpar sig bäst som högläsning, eller som sommarlovsteater för en äventyrslysten tioåring. Maria Gripe skriver, framförallt i Skuggböckerna, ungdomsböcker där skärpan i språket skapar nästan någon slags ytspänning som aldrig spricker.

Karin Alftegen – Skam. Absolut inte självskriven på en lista för språk men Karin Alftegen är ett slående exempel på att spänningsromaner eller deckare kan vara något mer än ett substitut för en tv-kväll.

Jonas Hassen Khemeri – Ett öga rött. Spåket i denna bok medför på ett sätt som sällan händer mig att det känns som att boken läser sig själv för mig. Det är som om det finns en röst som talar genom sidorna.

Per Lagerkvist – Onda sagor. Egentligen skulle jag kunna skriva i princip vilken titel som helst av Per Lagerkvist. Han är ”the one”. Iallafall om man talar svenska manliga författare. Det är få författare som är lika fantastiska poeter som de är romanförfattare. ”Det är vackrast när det skymmer” är något av det det vackraste som skrivts på svenska. Det finns för övrigt en 7.5-poängkurs vid Växjö universitet som uteslutande ägnas år Per Lagerkvists författarskap. (I mitt försök att rationalisera bort de gamla stjärnorna (Selma Lagerlöf, Gösta Oswald och de andra hade annars varit alldeles för självskrivna) kunde jag inte lämna Per Lagerkvist utanför och ändå sova gott i natt. )

Jag har tänkt ett tag att jag skulle vilja ha en hemsida där jag kan skriva om böcker jag läser. Om böcker jag vill läsa. Om böcker jag inte vill läsa. Och om annat som jag skulle vilja skriva om. Framförallt gör jag detta för min egen skull. Som ett sätt att komma ihåg vad jag har läst och tänkt. Jag fascineras av en del riktiga internetpersonligheter som har de senaste tio åren av sina liv sammanställda på en webadress.

Dagens litterära upplevelse var förutom att jag halvsovande på pendeltåget försökte uppskatta det poetiska språket i Marguerite Duras "Älskaren" var ett kort biblioteksbesök mellan matvaruaffären och bussen. Besöket resulterade i både helgläsning och lite filmkvällsmaterial: Lotta Lundbergs "Färdas på en blick". Jag har tidigare läst hennes "Låta sig hända" och blev inte särskilt imponerad, men denna tilltalade mig. Jag är alltid svag för moderna skildringar av Östeuropa av någon anledning. Det blev även Anders Paulrus senaste bok "Som vi älskade varandra". Helgens filmkväll kommer bestå av Godards "Vivre sa vie" (nästan för pretentiöst, jag vet) och Soldinis "Agata och stormen".

Om någon har hittat hit: Välkommen!