Det har varit dåligt med bloggandet på sistone. Det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att bli en sådan varje-dag-bloggare. Läste om microbloggande i DN. Kanske vore något? Hur hinner ni med det ni som skriver flera inlägg per dag? Jobbar ni heltid? Skriver ni på jobbet? Hur har ni mental skärpa när ni kommer hem? När jag kommer hem ser jag paragrafer och rapporter flyga framför ögonen och har oftast svårt för all typ av intellektuell aktivitet bortsett från lättlästa romaner och MSN-skrivande.

Läsande har handlat mycket om jobbrelaterad litteratur. Har tagit mig igenom En fråga om heder av Unni Wikan och en antologi om hedersvåld som jag inte minns namnet på men som ett flertal akademiska discipliner var representerade i. Bra och läsvärt!

Julie Morstads bild nedan. En favoritillustatör.

Har så smått börjat undersöka vad årets bokrea har att bjuda på. Jag tycker att den verkar bättre än de senaste två åren vilka jag inte alls har tyckt varit särskilt roliga. Om jag ska vara ärlig handlar jag hellre på loppis och antikvariat än på rean. Och om det är nya böcker jag vill ha så brukar jag köpa dem på internetbokhandlar. Jag brukar dock oftast göra en förhandsbeställning på på rean med det som jag verkligen vill ha, sen brukar jag gå lite i vårt lokala centrum på readagen och sedan brukar jag vänta till "halva-rea-priset-dagarna". En förhandsbeställning blev det iallafall i går kväll:

Peter Kihlgård - Kicki och Lasse

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten

Johan Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

Greory David Roberts -Shantaram

Johan Wensheim - Lilla du och jävla jag

Witold Gombowitch - De besatta

Helen von Zweigberk - Fly för livet

Karin Alftegen - Skugga

Klas Östergren - Fantomerna (Kom med gratis...)

Var är kvinnorna? tänkte jag när jag började sortera någonstans långt bak i hjärnan för att hitta mina favoritpjäser. Tyvärr är kvinnliga dramatiker bortglömda, något som inte minst Stockholms stadsteater uppmärksammat. Dock finns det hopp för teatervärlden genom underbara kvinnor som Lo Kauppi, Suzanne Osten andra. Problemet är väl snarast att deras uppsättningar inte läses i bokform utan ses på scenen... och därmed inte platsar i min tolkning av veckans bokfemma som kommer här.

Berthold Brecht – Den goda människan i Sezuan En favorit som handlar om gudarna som förfäras över all ondska på jorden. Till slut blir det överväldigande för dem och de åker ner. De bestämmer sig för att om de bara hittar några får människor som lyckas vara goda så kan de lugna ner sig. Detta är dock inte det lättaste och försökskaninen blir en prostituerad kvinna som gudarna förser med pengar. Dråplig, övertydlig, politiskt korrekt och helt underbart rolig!

Victoria Benedictsson – I telefon Första gången någon använde en telefon i en pjäs. Bara en sån sak... Hur kunde hon bli så bortglömd?

William Shakespeare – Macbeth Macberth mördar den skotske kungen för att uppfylla häxorna spådomar. Han blir mer och mer galen och berättelsen är helt urflippad och jättekul.

Samuel Beckett – I väntan på Godot De t vå luffarna Vladimir och Estragon står på en väg och väntar på en man vid namn Godot samtidigt som de smågrälar. Vem Godot egentligen är förtäljer inte historien och tolkningarna av pjäsen är många och spretiga.

Dario Fó – Vi betalar inte! Vi betalar inte! Humor och samhällskritik.

Jag läste Birgitta Stenbergs Kärlek i Europa för kanske fyra år sedan. Ända sedan dess har jag tänkt att jag måste läsa mer av henne. Stenbergs författarskap har alla förutsättningar för att jag ska falla pladask: mörka caféer, bohemer, olika sexualiteter i en salig blandning och en underbart språk. Ändå har det inte blivit av att jag läst något mer. När senaste adlibis-beställningen damp ner i brevlådan fanns dock både Erotiska noveller och Alla vilda med. Alla vilda är veckans pendeltågslektyr och har än så länge levt upp till mina förväntingar. Alla vilda (2004) är femte delen av Stenbergs fem självbiografiska böcker och Kärlek i Europa (1981) är den första. Kanske läser jag i lite fel ordning, eftersom jag avser att läsa även de resternade tre, men jag har inte besvärats av det.

Anna Hallberg har i dagarna släppt sin fjärde diktsamling mil i vilken hon skildrar vardagsliv och förbindelser. Hon har tidigare släppt Friktion (2001) och på era platser (2004).

"det är det sista bandet. beth gibbons sjunger. gräset är apoteksgrönt och den grillade kycklingen orange av grillkrydda. yasmin har ritat ögon och stjärnor med kulspetspenna på kassettomslaget. varje omslag har tolv svarta horisontella linjer. i love polly jean. om bandet går för fort och är felriktat kläms kycklingen fast med ett tryck av flera hundra kilo. pärla efter pärla. ord står mot ord. vid västkusten tidvis hård. även på kalfjället i jämtland och lappland väntas hård eller mycket hård. vingar, huvuden, lårben knäcks. risken finns att terrorister kommer över radioaktiva ämnen för att tillverka så kallade smutsiga bomber. granskog, flis. dina inköpslistor. kassettbandsremsor."

Magnus Florin på DN kallar välformulerat och träffsäkert mil för en "reguljär poetisk omvärldsspegling".

Kerstin Thorvalls diktsamling med ovanstående namn är absolut läsvärd. Alla vi som älskar hennes romaner och krönikor återfinner samma skärpa, direkta tilltal och självutlämning i dikterna. Denna är en av mina favoriter:

Porträtt

Efteråt ville jag måla ditt porträtt

Jag blandade färgerna

ockra, cinnober, umbra och violett

Jag blundade och såg dig framför mig

Men när jag öppnade ögonen

då fanns du inte

och portträttet föreställde någon annan

Den gångna veckan har varit alldeles för präglad av arbete och trötthet till följd av detsamma. På pendeltåget har jag dock (med vissa möda skall erkännas) tagit mig igenom Kvinnor på ett tåg av den indiska författaren Anita Nair. Den handlar om Akhila och fem kvinnor som hon delar sovkupé med på en tågresa i Indien. Akhila gör en resa i sig själv och ventilierar ett spektra av frågeställningar inom temat kvinnlighet, familjeliv och sexualitet. Boken var bra på sitt sätt. Det var dock ingen bok med ett riktigt sug utan såväl spåket som handlingarna samt karaktärerna var något omständiga. Något som jag tycker finns hos många indiska författare och som förmodligen grundas i min ovana att läsa böcker från Indien och närliggande områden.

Min favoritbokbloggare Lisa Jannerling har skrivit att denna Lessingproduktion utan tvekan kvalar sig in på hennes lisa över de bästa fem böckerna hon någonsin läst. Kan man göra annat än att börja läsa den?

Hemma-hos-intervju med Doris Lessing i dagens DN. Missa inte!