AfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghan
istanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanA
fghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghani
stanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAf
ghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanis
tanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfg
hanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanist
anAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfgh
anistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanista
nAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfgha
nistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistan
AfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghan
istanAfghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistanA
fghanistanAfghanistanAfghanistanAfghanistan

Afghanistan

Claes Hylingers Ett långt farväl är en diskret kärlekshistoria mellan huvudpersonen och den drömska Angelica. Berättarjaget bestämmer sig för att göra en resa i Finland i skalden Karl Gustav Tavaststjernas fotspår. På vägen möter han förutom Angelica både bekanstskaper i nya städer ryska pubar. Hylinger, vars genombrott för övrigt kom med denna bok år 1984, skriver på en klassisk och ganska finstämd prosa. Romanen går sin stilla lunk utan några större avsprång. En sympatisk liten bok vars framsida är minst lika vacker som innehållet, och hur ofta händer det?

Läs Hylingers ABC.

Jag har ändå sedan trenden att sortera sina böcker i färgordning kom varit en motståndare till densamma. Det verkar opraktiskt och ologiskt. Det bör även vara helt omöjligt att hitta något om man tllhör en av oss som har mer än en bokhylla. Efter att ha sett bilder hos imolly är jag dock på väg att gå med på en kompromiss. När tid kommer ska jag sortera mina skönlitterära pocketböcker i färgordning! Bilder utlovas (men först under augustisemestern)

Bodil Malmstens fantastiska blogg om någon missat den....

Lo Kauppi är en sån där människa som jag tycker om utan att egentligen ha funderat särskilt mycket om varför. Jag har inte sett hennes hyllade enmansföreställning och fram tills nu har jag inte heller läst boken som föreställningen grundar sig på. Bergsprängardottern som exploderade är berättelsen om Lenas uppväxt. På sin hemsida skriver Lo att:

"Varför ska man berätta överhuvudtaget? Det vore lättare å strunta i det, så känns det ibland, för va e det egentligen för mening å berätta? Alltså på riktigt? Tills jag började ifrågasätta att allt en människa gör måste väl ändå vara mänskligt? Alla dom där hemligheterna gjorde bara att jag gick runt å kände mej mindre värd än andra. Onormal."

Bergsprängardottern som exploderade är en bok som ska läsas för innehållet, drivet i språket och den ganska subtila men ändra skrämmande explicita samhällskritiken. Den slår sig in i en genre där bland andra Benny Pålsson finns. Jag tycker om de här böckerna. De är som lillasystrar till Susanna Alakoski, Maja Ekelöf och Åsa Linderborg.

Marie Hermansson som prosaiska bok Svampkungens son är underhållande och fantasifull och påminner mer om en lång novell än en roman. Boken handlar om Gunnar och hans far Holger, svampkungen. Om hur svamparna styr livet både genom symbolik och vardagsrealism. Om relationer, grannhundar, svampkurser och förgiftningsmord. Det här är min andra Hermansonska bok, jag har tidigare läst Mannen under trappan, och jag har börjat tycka mycket om henne. Hon rör sig hela tiden i gränslandet mellan fantasi och verklighet eller ännu mer; fantasin och verkligheten flyter samman och vi vet inte vad som vilket.

Läs ett utdrag på Marie Hermanssons hemsida!

Jag maratonläste Lisa Jewells bok Våga flyga i förra helgens stekheta sol. Flera bokbloggare som tidigare skrivit upp Jewell har sågat denna bok. Läs till exempel Bokmosters eller Bookhousegirls kommentarer. Jag har tidigare bloggat om Ralphs party vilken jag var föga imponerad av. Jag måste erkänna att Våga flyga helt klart är min favorit bland Jewellböckerna. Till stor del beror det nog på att handlingen tilltalar mig. (Jag är en sucker för husteman vilket jag skrivit om förut)

Huvudpersonerna i Våga flyga är Leah och hennes granne Toby. Leah sitter i sitt fönster och spanar på konstige Toby, konstige Tobys hus och konstige Tobys inneboende. Efter att Leah dumpats av sin indiske sambo lär hon känna Toby genom att en av hans hyresgäster får en hjärtattack och dör på gatan. Boken beskriver sedan Tobys inneboende och deras historier som Toby försöker luska ut eftersom han nu ska sälja huset. Parallellt löper historien om Leah samt den om relationen mellan Leah och Toby. Jag gillar den här boken. Jewell har utvecklat ett mycket mer sofistikerat och inte lika smetigt sätt att skriva historier på. Rekommenderas som underhållande och lättsam sommarläsning!