Malin har ett återkommande tema på sin sida som hon kallar för Bokfemman. Idén bygger på att utifrån olika teman välja ut fem böcker i veckan. Vecka fyra är temat språk. Jag har bestämt mig för att göra ett försök.

Jag kommer bara skriva om (med ett undantag moderna) svenska författare. Inte för att de har det bästa språket utan för att jag tycker att böcker bör läsas på författarens språk för att ge riktigt känsla för språket. Många översättare gör ett fantastiskt jobb med att hitta tonen hos författaren men hur mycket mer ger det inte att läsa Harry Potter på engelska? Bara för att nämna ett exempel. Vidare är jag alldeles för bekväm för att läsa på engelska så min lista innehåller därför fem svenska språkglittrare.

Gabriella Håkansson – Fallet Sandeman. I början tyckte jag att Gabriella Håkanssons språk var omständigt och trevande. Efter 20 sidor var jag såld.

Maria Gripe - Tordylveln flyger i skymningen. Lämpar sig bäst som högläsning, eller som sommarlovsteater för en äventyrslysten tioåring. Maria Gripe skriver, framförallt i Skuggböckerna, ungdomsböcker där skärpan i språket skapar nästan någon slags ytspänning som aldrig spricker.

Karin Alftegen – Skam. Absolut inte självskriven på en lista för språk men Karin Alftegen är ett slående exempel på att spänningsromaner eller deckare kan vara något mer än ett substitut för en tv-kväll.

Jonas Hassen Khemeri – Ett öga rött. Spåket i denna bok medför på ett sätt som sällan händer mig att det känns som att boken läser sig själv för mig. Det är som om det finns en röst som talar genom sidorna.

Per Lagerkvist – Onda sagor. Egentligen skulle jag kunna skriva i princip vilken titel som helst av Per Lagerkvist. Han är ”the one”. Iallafall om man talar svenska manliga författare. Det är få författare som är lika fantastiska poeter som de är romanförfattare. ”Det är vackrast när det skymmer” är något av det det vackraste som skrivts på svenska. Det finns för övrigt en 7.5-poängkurs vid Växjö universitet som uteslutande ägnas år Per Lagerkvists författarskap. (I mitt försök att rationalisera bort de gamla stjärnorna (Selma Lagerlöf, Gösta Oswald och de andra hade annars varit alldeles för självskrivna) kunde jag inte lämna Per Lagerkvist utanför och ändå sova gott i natt. )

 

Johanna på bokidioten

27 januari 2008 16:29

Jag hade också med ett öga rött på min lista på temat "språk". Sällan griper ett språk tag i mig så! Tyvärr var jag inte lika förtjust i Montecore, men jag hade kanske för högt ställda förhoppningar.

http://www.bokidioten.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...