Den för två bra saker med sig:

1) Sin blotta existens.

2) Inställd jakt.

Läs mer! Den/de kan bo på Klinten!

På Viltskadecenter säger man att vargstammen i Sverige ökar sakta men säkert. Vintern 2007 och 2008 fanns det 132-156 vargar i 48 revir fördelat på 19 säkra föryngringar,14-21 revirmarkerande par och 4-7 ensamma  men stationära vargar.

"Hey Dolly!" är 21-åriga Amanda Svenssons debutroman, och för att låta som om jag är 100 år så har den det där nyfikna och något naiva skenet öve sig. Men jag gillar den. Amanda, och Martina Lowden gillar jag också. Två uppenbara språkgenier som skriver på en tonårsaktig prosa som är väldigt entusiasmerande och fin på något sätt. Även innehållsmässigt följer "Hey Dolly!" och "Allt" varandra. Ung kvinna i stor stad, lagom intellektuell och med preferenser till exempelvis The Smiths; There is a light that never goes out. "Hey Dolly!" läser man inte för handlingen eller karaktärerna utan för språket, läsupplevelsen och i glädje över den begåvade författargeneration som håller på att växa fram.

 Jag hittade denna enkät hos Ett hem utan böcker:

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Rent kvalitativt är jag oftast en sådan som slutar läsa om det blir för illa. De mest meningslösa upplevelserna jag haft måste vara när jag en gång försökte studera Nationalekonomi. Kurslitteraturen var plågsam både till innehåll och format. Nationalekonomi var första och enda gången jag inte klarat en tenta och också första och enda gången jag hoppat av en kurs på universitetet.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Förmodligen Susanne Nylund Skogs avhandling "Ambivalenta upplevelser och mångtydiga berättelser". Det är en etnologisk studie om synen på barnafödandet.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Flera av de halvt dokumentära böckerna som finns om trafficing, exempelvis "Såld" av Miriam Ali Zana Muhsen.

4. Vad använder du som bokmärke?
Antingen de man får på köpet från Pocketshop, de med bokmalen på. Annars så, gud förbjude, viker jag hundöron.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
I kollektivtrafiken och i fåtöljen på nedervåningen.

6. Vad var den första bok du läste?
Vet inte. Kanske Filippaböckerna. Kommer inte ihåg författarens namn, men de handlade om Filippa och var skrivna med versaler. I en av böckerna åkte Filippa flotte.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket för läsandet skull, inbundet om det är böcker som ska sparas.

8. Vilken bok läser du nu?
"Flickorna från Riyadh" av Rajaa Alsanea (kollektivtrafikpocket) och "Kärlekens mörka sida" av Rafik Schami (inbunden hemmaläsning).

9. Och vilken sida är du på?
I mitten någonstans på båda.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Nej, jag bryter heller inte pärmar i pocketböcker.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Endast vid impulsköp.

12. Sidantalet, då?
Nej.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej, inte direkt. Däremot så läser jag sällan slutet på deckare och spänningsromaner eftersom de ofta faller platta som pannkakor då.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Många, exempelvis Maria Gripes skuggserie och de flesta av Carina Rydbergs böcker.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Nej.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag ger ofta bort pocketböcker och andra böcker som jag inte har något behov av att behålla. Jag samlar inte för samlandet skull, utan snarare för innehållet i samlingen.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej.

18. Just det, läser du i badrummet?
De fåtal tillfällen jag badar badkar... visst!

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag har listor över vad jag läst, böcker jag ska kolla upp innan jag bestämmer mig för att läsa dem, böcker jag vill köpa, böcker jag önskar mig och böcker som jag borde läsa någon gång men inte precis nu.

Flera bokbloggare har gjort det här testet i dagarna. Det är fler än jag som inte har någon aning om den de blev. Några minuters efterforskningar senare verkar hon dock vara en mycket sympatisk människa.

"They say a picture's worth a thousand words. But some people's words--like Rita Dove's and maybe yours--seem like they're worth a thousand pictures. This former Poet Laureate published a Pulitzer Prize-winning book of poems called "Thomas and Beulah," which chronicles the African American migration from the rural south to work in the factories in the north during the 1950s."

Veckans ruschkurva har inte planat ut ännu. Jag har dock snappat upp fyra fina saker som jag inte kan undanhålla min lilla men trogna läsarskara.

1) Marie Antoinette av Sophia Coppola.

2) Tjeckiske konstnären Vojem Cech-Colini.

3) Fotografen Chris Anthony.

4) Intervju med Roald Dahls fru.

Jan Jörnmarks hemsida är ett guldkorn. Han har fotograferat övergivna platser runt om i Sverige och Europa. Allt ifrån tivolin till slott till bruk till mentalsjukhus. Det är något både vackert och skrämmande med övergivna platser. Samtidigt som något finns där, eller iallafall borde finnas där, så finns det inte där. De andas av historia och av de människor som levt där och inte finns kvar.

Jörnmark har också gett ut en sagolikt vacker fotobok.

Jag har ännu inte påbörjat Gösta Berglins saga som jag skrev igår att jag skulle göra. På förmiddagens loppisbesök fyndade jag barnlitteratur för en guldtia styck. Det är något speciellt med att köpa lästa exemplar av gamla böcker. Det finns så mycket mer känsla innanför de pärmarna än i en helt nytryckt.

Ett av mina inköp idag är en välbläddrad Pappan och havet av Tove Jansson. Det är den som fångade mina tankar för några timmar på eftermiddagen. Muminböckerna är otäcka på många sätt. Jag förstår Tove Janssons frustration när de mångbottnade trollkaraktärerna reducerades till lyckliga manganallar. Pappan och havet är en ganska skrämmande historia om hur muminpappan vill skydda sin familj och bli fyrvaktare genom att resa till den yttersta ön i finska viken. Ön är helt öde förutom en svårmodig och fåordig fiskare. Väl framme påverkas karaktärerna starkt och det är egentligen bara lilla My som har kvar sin vanliga inställning till livet. Boken går att analysera i all evighet, men idag tänkte jag endast sträcka mig så långt som att bjuda på två av mina favoriter bland den mumiska visdomen.

Mumintrollet tänker kring hur Mårran blev som hon är; driver runt ensam, trycker näsan mot muminhuset och allt hon stannar på mer än en timme är för evigt dött; "Om det är någon man aldrig talar med och talar om så måste ju denna så småningom förintas och inte våga tro på att hon finns."

"Det tänker jag på imorgon, sa mumintrollet åt sig själv. Det får inte rum mer i mitt huvud just nu."

Tove Jansson har för övrigt angivit koordinaterna för ön och i verkligheten finns där ett grund. Ön ligger vidare endast en halv mil från hennes egen ensamma ö Klovharun.