Var är kvinnorna? tänkte jag när jag började sortera någonstans långt bak i hjärnan för att hitta mina favoritpjäser. Tyvärr är kvinnliga dramatiker bortglömda, något som inte minst Stockholms stadsteater uppmärksammat. Dock finns det hopp för teatervärlden genom underbara kvinnor som Lo Kauppi, Suzanne Osten andra. Problemet är väl snarast att deras uppsättningar inte läses i bokform utan ses på scenen... och därmed inte platsar i min tolkning av veckans bokfemma som kommer här.

Berthold Brecht – Den goda människan i Sezuan En favorit som handlar om gudarna som förfäras över all ondska på jorden. Till slut blir det överväldigande för dem och de åker ner. De bestämmer sig för att om de bara hittar några får människor som lyckas vara goda så kan de lugna ner sig. Detta är dock inte det lättaste och försökskaninen blir en prostituerad kvinna som gudarna förser med pengar. Dråplig, övertydlig, politiskt korrekt och helt underbart rolig!

Victoria Benedictsson – I telefon Första gången någon använde en telefon i en pjäs. Bara en sån sak... Hur kunde hon bli så bortglömd?

William Shakespeare – Macbeth Macberth mördar den skotske kungen för att uppfylla häxorna spådomar. Han blir mer och mer galen och berättelsen är helt urflippad och jättekul.

Samuel Beckett – I väntan på Godot De t vå luffarna Vladimir och Estragon står på en väg och väntar på en man vid namn Godot samtidigt som de smågrälar. Vem Godot egentligen är förtäljer inte historien och tolkningarna av pjäsen är många och spretiga.

Dario Fó – Vi betalar inte! Vi betalar inte! Humor och samhällskritik.

 

Lotta

14 februari 2008 20:12

Vet du jag spelade faktiskt i en fars av Dario Fo när jag gick i högstadiet, Målarna känner ingen längtan. Lite kulturell är jag minsann!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...