Malin har aviserat att veckans bokfemma (den 45:e) blir den sista. Efter ett års bokfemmeri stängs fabriken. Sista temat är valfritt. Jag hoppas och tror att många duktiga bokbloggare har teman som snurrat i huvudet under bokfemmanperioderna. Jag har ett; hus, hem, rum. En säkert kort om man ska sälja in en bok hos mig är att berätta om hur författaren skildrar miljöer, och då särskilt hus. En bra skildring av hemmiljöer kan lyfta en annars halvdålig roman. Läsaren får en djupare förståelse av karaktärerna och en riktigt bra miljöskildring kan ofta vara den stora behållningen av en bok och vara det som etsar sig fast i minnet.

Detta tema är något som jag för övrigt även älskar i film. Om jag ska hyra en skräckfilm blir det ofta sådana om hemlighetsfulla spökhus, hotell eller slott. Inkörsporten till min favoritförfattare genom tiderna (kvinna, ej svensk) Joyce Carol Oates var just hennes skildringar av miljöer och byggnader. Här är min bokfemma med fritt tema:

Joyce Carol Oates – Bellefleur. Stort hus på landet fyllt med människor, hemligheter och katter.

Marie Desplechin – Utan mig. En liten kall lägenhet i Frankrike.

Siri Hustvedt – Vad jag älskade. För Bill Wechlers lägenhet.

Titti Persson – Sju sköna snubbar. Underbart kollektivhus med oändligt antal rum fyllda med livshistorier.

Joyce Carol Oates – Mitt i livet. Oates är bäst på att beskriva byggnader. Denna konstnärsboning vid en sjö är superb. Jag skulle lika gärna ha valt de båda huvudpersonerna respektive hem i Vintersolstånd eller de slitna lägenhetern i Jag ska ta dig dit.

Under påskhelgen har jag som alltid när jag är "hemma" bläddrat lite i gamla barn- och ungdomsböcker i bokhyllorna där. Den här gången fastnade jag för Antoinette Bakers Millan i magiska bergen. I dagens diskussion om barn- och ungdomslitteratur sägs ofta att det här med fantasty och häxor/trollkarlar är något nytt. Iallfall så som det framställs i exempelvis Harry Potter, för att vara övertydlig. Böckerna om Millan är ett slående exempel på hur fel denna uppfattning är.

Millan i magiska bergen kom ut år 1975 och handlar om Millan. I Millans bostadshus finns en knapp nere vid golvet i hissen. När hon trycker på knappen kommer hon till mormor. Mormor bor tillsammans med den blå sovelefanten och grytan Emma. I  boken stjäl häxan Dolly mormors pepparkakshus för att trolla det stort och flytta in i det själv. Mormor, Millan och Emma flyger iväg i mormors flygande gungstol för att hämta tillbaka pepparkakshuset och den blå sovelefanten som Dolly av misstag fått med sig då han sov i pepparkakshuset. Resan går mot magiska bergen.

Millan i magiska bergen är en underbar bok. Vid en snabb slagning bland internetbokhandlarna verkar den dessvärre inte säljas längre. Men på biblioteken borde det gå att hitta den.

Ibland när andan faller på brukar jag sy saker i lappteknik som jag sedan distribuerar ut till behövande (släkten). Här är gårdagens kuddfodral sytt av en blandning av 70-talsörngott, dyrt quilttyg från USA och Ikeas metervaror.