Under påskhelgen har jag som alltid när jag är "hemma" bläddrat lite i gamla barn- och ungdomsböcker i bokhyllorna där. Den här gången fastnade jag för Antoinette Bakers Millan i magiska bergen. I dagens diskussion om barn- och ungdomslitteratur sägs ofta att det här med fantasty och häxor/trollkarlar är något nytt. Iallfall så som det framställs i exempelvis Harry Potter, för att vara övertydlig. Böckerna om Millan är ett slående exempel på hur fel denna uppfattning är.

Millan i magiska bergen kom ut år 1975 och handlar om Millan. I Millans bostadshus finns en knapp nere vid golvet i hissen. När hon trycker på knappen kommer hon till mormor. Mormor bor tillsammans med den blå sovelefanten och grytan Emma. I  boken stjäl häxan Dolly mormors pepparkakshus för att trolla det stort och flytta in i det själv. Mormor, Millan och Emma flyger iväg i mormors flygande gungstol för att hämta tillbaka pepparkakshuset och den blå sovelefanten som Dolly av misstag fått med sig då han sov i pepparkakshuset. Resan går mot magiska bergen.

Millan i magiska bergen är en underbar bok. Vid en snabb slagning bland internetbokhandlarna verkar den dessvärre inte säljas längre. Men på biblioteken borde det gå att hitta den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...