Häromveckan såg jag en reklamkampanj för något. Jag kommer inte ihåg vad syftet med kampanjen var eller vilka som stod bakom; det viktiga var det stora röda hjärtat och ordet "Bibliotek" med snirkliga bokstäver. Det fick mig att tänka på vad fantastiskt det egentligen är med bibliotek. Jag går mer än gärna på mitt lokala bibliotek, men tar mig nuförtiden mig alldeles för sällan tid till det. Mitt lånekort är fyllt av arga bötesbelopp och allt för outnyttjat. Bibliotek kan vara ett perfekt sätt att lära känna ett annat land och komma bort från turistfällorna på semestern. Curious Expeditions har gjort en sammanställning över alldeles fanastiska bibliotek. Min favorit är Codrington Library på All Souls College i Oxford, England. Jag skulle kunna bosätta mig där tillsammans med en filt och mina katter...

Likt de flesta av er beundrandsvärda bokbloggare där ute som sammanställer bokfemmor i början av veckan har jag haft mycket funderingar kring veckans tema. Malin har beskrivit veckans tema svenska samtidromaner som följer:
- Romanens handling ska utspelas i Sverige under ett år i början av 2000-talet
- Persongalleriet ska spänna över flera generationer
- Det ska inte vara en deckare
- Det ska förekomma en kärlekshistoria – gärna en okonventionell sådan
- Minst ett av de tio budorden ska överträdas

... jag är totalt förvirrad. Inte bara över huruvida jag ens kan komma på fem böcker som passa in i temat utan även över hur jag exempelvis ska förstå vad en okonventionell kärlekshistoria innebär. Min tolkning av temat har denna vecka varit högst personlig. Jag har valt ut fem böcker som betydde mycket för mig och mina vänner under det tidiga 2000-talet. Detta är några av våra inspirationskällor. För den goda ordningens skull har jag hållt mig till svenska titlar. Dock har jag inte begränsat mig varken till renodlade romaner eller till fem titlar...

Louise Boije af Gennäs – Stjärnor utan svindel och Ta vad man vill ha. Glädje, sorg och helt fantastiskt.

Christina Herrström – Glappet. Upprepar ovanstående.

Unni Drougge – Andra sidan Alex. Den allmäna debatten om så kallade herrtidningar var spirande och levande och Örebro fylldes med En halvnaken Mats Drougge med poliströja.

Eva Lejonsommar – En av oss.

Linda Skugge, Belinda Olsson, Brita Zilg m.fl - Fittstim. Medvetandegjorde en hel generation. Det var inte längre fult eller udda att vara feminist.

Nina Björk - Under det rosa täcket. För de som läste vidare...

Carin Holmberg – Det kallas manshat och Det kallas kärlek ... och vidare...

Hanna Olsson – Cathrine och rättvisan. Feminstisk granskning av rättsväsendet. Kan ses som en föregångare till Wennstams läsvärda böcker om normer i våldtäktsmål.

När jag läser min egen text inser jag att jag inte gjort något alls av vad bokfemman handlade om. Men jag har iallafall haft en nostalogisk kväll!

Jag hittade den här övningen, eller kanske leken, genom Bokidioten. Såhär blev det när jag gjorde. Jag tog dock inte närmaste bok i min närhet utan blundade och pekade på bokhyllan.

Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

En massa elegant geografi skiljer varje vis man från hans närmaste motsvarighet. (Susan Sontag: Jag, etc)

Mitt läsande har sakta snurrat i en nedåtgående spiral. Efter Bodil Malmstens fina loggbok känns det mesta just som skräp, skräp och åter skräp. Peter Kihlgårds Kicki och Lasse hade jag förvisso inte skyhöga förväntningar på, men inte ens mina förhoppningar om lättsam, medioker underhållning uppfylldes. Boken är tråkig och kan närmast liknas vid gubbsnusk (Jämför Tantsnusk). Både Kicki och Lasse verkar tämligen blåsta, språket är pratigt och handlingen inget vidare. Inga rekommendationer här inte!

Nästa besvikelse var Karin Alftegens Skugga. Jag är, som jag skrivit förut, imponerad av Alftegens språk och brukar få sympatier för hennes karaktärer. Skugga är dock hennes klart sämsta bok. Karaktärerna i boken beskrivs (kommer till tals i) egna kapitel och läsaren förväntas genom dessa skapa sin förståelse för deras olika synsätt och livhistorier. Dock blir det förutsägbart och pretentiöst. Redan efter det första av Kristoffers kapitel är sambandet uppenbart för alla som någonsin sett eller läst en brittisk deckare. Nej, skärpning Alftegen!

En halv gul sol verkar lovande men om jag ska vara ärlig är den lite för tung för att fungera som pendeltågslektyr och läsningen har gått trögt. Jag ska snart börja sortera lite i mina bokhögar och se vad som står på tur. Med förhoppning och en trevligare läsupplevelse, givetvis... Alltid lika vackra Selma från det soliga rummet 25 meter upp i den förra lägenheten.

Efter att ha kämpat mig igenom Caipirinha med döden (Jag vet inte vaför jag läste klart den. Jag brukar lägga bort böcker jag inte gillar ganska fort. Jag tror att det var för jag hade läst någon recension om oväntade vändningar och jag väntade på dessa antar jag... ) ska jag nu läsa en bok jag sett fram emot och som numera finns i pocket. Nämligen En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Författaren är född år 1977 i Nigeria men studerar numera afrikansk historia vid Yale. Boken är hennes andra. Den första Purple Hibiscus har inte översatts till svenska.

En halv gul sol berättas utifrån tvillingsystrarna Olannas och Kainenes perspektiv men även utifrån Ugwus, som är tjänstepojke till Olannas man. Boken skildrar både det genom självständigheten hoppfulla tidiga 60-talet samt det sena 60-talet med konflikter mellan stammar och utbrytningen av Biafra.