Kalifens hus av Tahir Shah är en målande och underhållande skildring av författarens första år som nyinflyttad emigrant i Marocko. Shah med familj flyttar till det fallfärdiga men ändock överdådiga Kalifens hus i Casablanca. Med husköpet kommer tre trotjänare i arv från den förre ägaren (huset har dock stått obott ett längre tag och vad tjänarna gjort då förtäljer inte historien). Med huset kommer också små otäcka djinner vilka bor i vrårna och under buskarna och som det gäller att hålla sig väl med.

Boken är inget litterärt mästerverk, men jag tycker mycket om den. Den politiskt korrekta kanske kan hitta invändningar mot vissa orientalisktiska och exotifierande inslag, men det är inget som jag störs av. Snarare anser jag att boken ska förstås som en högst subjektiv skildring av Shahs möte med Marockansk vardag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...