Först måste jag tillkännage att jag inte alls ser en uppenbar koppling mellan resande och främmande kulturer. Resande och böcker om okända platser kan givetvis innebära att man kommer i kontakt med okända kulturer. Kultur för mig är dock inte kopplat till nationalitet. I så fall talar vi snarare om traditioner, vilka i och för sig kan vara en del av en eller mer sannolikt flera kulturer. En människa är inte en kultur. Man kan inte förstå en människa eller ett land utifrån en kultur. En människa är och ett land är många kulturer. Kontentan av vad jag vill ha sagt är att jag har svårt att välja ut böcker som lärt mig något om kulturer. Har inte alla böcker det? Jag har istället valt ut fem böcker som handlar om resande eller speciella platser. Gemensamt för de valda titlarna är att jag uppskattar miljöskildringarna och att platserna på något sätt tilltalat mig. Även om platsen inte finns i kartboken. (Vore det förresten inte fantastiskt att rita in platser som Underlandet eller Narnia i kartboken?)

Göran Greider – Fucking Sverige. Greider gör en alldeles fantastisk skildring av svensk glesbygd i allmänhet och Dalarna i synnerhet. En sympatisk berättelse om samhällen som annars ofta beskrivs som döda och ångestfyllda, skriven med en stor kärlek till naturen.

Carina Rydberg – Djälvulsformeln och Den högsta kasten. Rydberg reser i Indien, Borneo, Egypten och Maldiverna och jag tycker alltid hon är jättebra.

Viveka Lärn – Böckerna om Saltön. Idealtypen av svensk sommar. Kärlek, snaps och tång.

Lewis Caroll - Alice i underlandet. Årets resmål 2008.

C.S Lewis - Böckerna om Narnia – Framförallt för de underbara miljöskildringarna av Narnia.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...