Mitt läsande har sakta snurrat i en nedåtgående spiral. Efter Bodil Malmstens fina loggbok känns det mesta just som skräp, skräp och åter skräp. Peter Kihlgårds Kicki och Lasse hade jag förvisso inte skyhöga förväntningar på, men inte ens mina förhoppningar om lättsam, medioker underhållning uppfylldes. Boken är tråkig och kan närmast liknas vid gubbsnusk (Jämför Tantsnusk). Både Kicki och Lasse verkar tämligen blåsta, språket är pratigt och handlingen inget vidare. Inga rekommendationer här inte!

Nästa besvikelse var Karin Alftegens Skugga. Jag är, som jag skrivit förut, imponerad av Alftegens språk och brukar få sympatier för hennes karaktärer. Skugga är dock hennes klart sämsta bok. Karaktärerna i boken beskrivs (kommer till tals i) egna kapitel och läsaren förväntas genom dessa skapa sin förståelse för deras olika synsätt och livhistorier. Dock blir det förutsägbart och pretentiöst. Redan efter det första av Kristoffers kapitel är sambandet uppenbart för alla som någonsin sett eller läst en brittisk deckare. Nej, skärpning Alftegen!

En halv gul sol verkar lovande men om jag ska vara ärlig är den lite för tung för att fungera som pendeltågslektyr och läsningen har gått trögt. Jag ska snart börja sortera lite i mina bokhögar och se vad som står på tur. Med förhoppning och en trevligare läsupplevelse, givetvis... Alltid lika vackra Selma från det soliga rummet 25 meter upp i den förra lägenheten.

Jag köpte Maria Ernestams Caipirinha med döden med förhoppningen om en lättilgänglig och underhållande spänningsroman. Lättillgänglig var den inte eftersom jag blev irriterad ungefär var tionde sida och den var alldeles för fånig för att vara underhållande.

Huvudpersonen i boken är den ytterst ytliga och dumma Erica. En dag när Erica blivit dumpad av din livskamrat Tom ringer det på dörren. Det är Döden men han har ringt på fel dörr. Han skulle egentligen till den sinnessjuke grannen Malcom två trappor upp, som skulle dö idag. Erica och Döden inleder en fånig relation och Erica blir speciellt utvald kollega till Döden och dödar folk hon med. Helt plötsligt utan någon som helst logik och efter en i sammanhanget trivial händelse upplever Erica att hon har tappat kontrollen och att Döden styr hennes tillvaro och att hennes liv blir väldigt förvirrat och okontrollerbart.

Boken försöker på ett mindre sofistikert sätt även beröra debatten och genteknik. Detta är dock så ytligt och löjeväckande att jag inte ens tänker kommentera det.

Om ni vill läsa lite mer positiva kommentarer kan ni göra det här, här eller här.

På bokhyllan.com, librarything.com och liknande sidor kan du lägga upp alla dina böcker, skriva recensioner och även söka bland andras bokhyllor.

För ett antal år sedan bodde jag och en kompis i en lägenhet där vi hade våra böcker blandade i åtta till bredden fyllda Billy (samt utspridda överallt i lägenheten). Kompisens partner var dataproffs och programmerade en bokdatabas till oss som vi döpte till Daftar. I Daftar kunde man registera alla böcker, klassificera efter genre, skriva kommentarer och annat bra. Bokhyllan.com kanske är en bra idé. Jag ser visserligen ingen större glädje i att sitta otaliga timmar och lägga in mina böcker dessutom hittar jag inget ändå eftersom jag jämt flyttar runt dem i mina hyllor ... och dessutom går inget någonsin upp mot föregångaren Daftar.

Bodil Malmstens bok som jag fyndade på rean igår är helt helt underbar. Det första läsaren möts av är det bronsfärgade omslaget. Runt boken finns ett gummiband. Et sånt man har runt sina almanackor och som håller i de papper som smyger sig in mellan bladen. Längt fram och bak i boken finns papperfickor för lite mindre papper eller kanske en chokladpralin. Varje sida i boken, vilka för övrigt är gjorda av fint tjockt papper, pryds av ett foto. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är helt klart en av de vackraste böcker jag har. Och definitivt den vackraste jag reafyndat!

I boken delar Bodil Malmsten med sig av reflektioner, hennes blogg eller logg eller tankar om livet, vardagen, allvaret, arbetet, mullvadar, litteratur, poesi och Paris Hiltons hund. En fantastisk bok som inte bör bedömas efter sitt bidrag till finlitteraturen utan tas för vad den är. Den kräver inte mycket skärpa (med tanke på vad jag skrev igår om bristande intellektuell förmåga) utan det går att småläsa lite i den under ett par timmar och därefter känna sig glad och nyläst.

Jag vet att jag inte skulle gå på bokrean eftersom jag har beställt det jag ville ha. Men idag på eftermiddagen när den värsta rearushen hade lagt sig såg bokhandeln alldeles underbart inbjudande ut. Jag gick in... och kom ut med följande (jag kommer också att på ett oerhört sofistikerat sätt legitimera mina köp):

Maria Ernestam – Caipirinha med döden (Jag behöver lättsam litteratur till pendeltåget och sen gillar jag titeln)

Maria Gripe – Skuggornas barn (Trodde att den fattades i min Gripe-samling... men missstog mig. Någon som vill ha den? Ett byte kanske?)

Tahir Shah – Kalifens hus (Handlar om Marocko och det behöver jag för mitt jobb)

Ek, Wigers och Berglund – Berlin (Behövs för vårsemestern i Berlin)

Bodil Malmsten – Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (För att Bodil Malmsten är fantastisk och att omslaget är ett konstverk)

Sådär... nu har jag legitimerat mitt bokknarkande idag med. Imorgon ska jag hämta adlibris-beställningen. Och avseende frågan om Lotta-böcker så ska jag göra en lista med sådant privat till Lotta framöver...

Det har varit dåligt med bloggandet på sistone. Det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att bli en sådan varje-dag-bloggare. Läste om microbloggande i DN. Kanske vore något? Hur hinner ni med det ni som skriver flera inlägg per dag? Jobbar ni heltid? Skriver ni på jobbet? Hur har ni mental skärpa när ni kommer hem? När jag kommer hem ser jag paragrafer och rapporter flyga framför ögonen och har oftast svårt för all typ av intellektuell aktivitet bortsett från lättlästa romaner och MSN-skrivande.

Läsande har handlat mycket om jobbrelaterad litteratur. Har tagit mig igenom En fråga om heder av Unni Wikan och en antologi om hedersvåld som jag inte minns namnet på men som ett flertal akademiska discipliner var representerade i. Bra och läsvärt!

Julie Morstads bild nedan. En favoritillustatör.

Har så smått börjat undersöka vad årets bokrea har att bjuda på. Jag tycker att den verkar bättre än de senaste två åren vilka jag inte alls har tyckt varit särskilt roliga. Om jag ska vara ärlig handlar jag hellre på loppis och antikvariat än på rean. Och om det är nya böcker jag vill ha så brukar jag köpa dem på internetbokhandlar. Jag brukar dock oftast göra en förhandsbeställning på på rean med det som jag verkligen vill ha, sen brukar jag gå lite i vårt lokala centrum på readagen och sedan brukar jag vänta till "halva-rea-priset-dagarna". En förhandsbeställning blev det iallafall i går kväll:

Peter Kihlgård - Kicki och Lasse

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten

Johan Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

Greory David Roberts -Shantaram

Johan Wensheim - Lilla du och jävla jag

Witold Gombowitch - De besatta

Helen von Zweigberk - Fly för livet

Karin Alftegen - Skugga

Klas Östergren - Fantomerna (Kom med gratis...)

Jag såg ett avsnitt av Antikrundan härom veckan. En man hade köpt en biografi om Greta Garbo och upptäckt en hälsning från Greta till bokägaren i denna. Boken värderades högt. Härom veckan köpte jag Eva Lejonsommars "Återresa" på secondhand och upptäckte hälsningen "Hälsninga til min kära kollega Anna Palm från Eva Lejonsommar. 18/6 2002. Trevlig semesterläsning... hoppas jag." Vilket smäller högst; Garbo eller Lejonsommar?