Bodil Malmstens bok som jag fyndade på rean igår är helt helt underbar. Det första läsaren möts av är det bronsfärgade omslaget. Runt boken finns ett gummiband. Et sånt man har runt sina almanackor och som håller i de papper som smyger sig in mellan bladen. Längt fram och bak i boken finns papperfickor för lite mindre papper eller kanske en chokladpralin. Varje sida i boken, vilka för övrigt är gjorda av fint tjockt papper, pryds av ett foto. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är helt klart en av de vackraste böcker jag har. Och definitivt den vackraste jag reafyndat!

I boken delar Bodil Malmsten med sig av reflektioner, hennes blogg eller logg eller tankar om livet, vardagen, allvaret, arbetet, mullvadar, litteratur, poesi och Paris Hiltons hund. En fantastisk bok som inte bör bedömas efter sitt bidrag till finlitteraturen utan tas för vad den är. Den kräver inte mycket skärpa (med tanke på vad jag skrev igår om bristande intellektuell förmåga) utan det går att småläsa lite i den under ett par timmar och därefter känna sig glad och nyläst.

 

Lotta

29 februari 2008 22:01

Låter som en Lotta-bok? Eller?

 

Therese

1 mars 2008 08:54

Absolut! Du kan få låna den!

http://Den här

 

Mamman

1 mars 2008 19:57

Kanske t o m en mammabok?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...