Lo Kauppi är en sån där människa som jag tycker om utan att egentligen ha funderat särskilt mycket om varför. Jag har inte sett hennes hyllade enmansföreställning och fram tills nu har jag inte heller läst boken som föreställningen grundar sig på. Bergsprängardottern som exploderade är berättelsen om Lenas uppväxt. På sin hemsida skriver Lo att:

"Varför ska man berätta överhuvudtaget? Det vore lättare å strunta i det, så känns det ibland, för va e det egentligen för mening å berätta? Alltså på riktigt? Tills jag började ifrågasätta att allt en människa gör måste väl ändå vara mänskligt? Alla dom där hemligheterna gjorde bara att jag gick runt å kände mej mindre värd än andra. Onormal."

Bergsprängardottern som exploderade är en bok som ska läsas för innehållet, drivet i språket och den ganska subtila men ändra skrämmande explicita samhällskritiken. Den slår sig in i en genre där bland andra Benny Pålsson finns. Jag tycker om de här böckerna. De är som lillasystrar till Susanna Alakoski, Maja Ekelöf och Åsa Linderborg.

 

L.

18 juni 2008 16:08

Jag såg hennes föreställning. Den var som en knuten näve. Grymt bra.
Boken skall läsas, så fort jag hinner.

http://avantgardet.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...