Kerstin Thorvalls diktsamling med ovanstående namn är absolut läsvärd. Alla vi som älskar hennes romaner och krönikor återfinner samma skärpa, direkta tilltal och självutlämning i dikterna. Denna är en av mina favoriter:

Porträtt

Efteråt ville jag måla ditt porträtt

Jag blandade färgerna

ockra, cinnober, umbra och violett

Jag blundade och såg dig framför mig

Men när jag öppnade ögonen

då fanns du inte

och portträttet föreställde någon annan

Den gångna veckan har varit alldeles för präglad av arbete och trötthet till följd av detsamma. På pendeltåget har jag dock (med vissa möda skall erkännas) tagit mig igenom Kvinnor på ett tåg av den indiska författaren Anita Nair. Den handlar om Akhila och fem kvinnor som hon delar sovkupé med på en tågresa i Indien. Akhila gör en resa i sig själv och ventilierar ett spektra av frågeställningar inom temat kvinnlighet, familjeliv och sexualitet. Boken var bra på sitt sätt. Det var dock ingen bok med ett riktigt sug utan såväl spåket som handlingarna samt karaktärerna var något omständiga. Något som jag tycker finns hos många indiska författare och som förmodligen grundas i min ovana att läsa böcker från Indien och närliggande områden.