Det var ett tag sedan som jag tog mig tid och fyndade böcker på loppisar. Som varje inbiten loppis- och bokvän vet så är sannolikheten för fynd större på loppis än på antikvariat samt större ju längre bort från Stockholms innerstad man söker sig. Följande har jag fyndat för totalt 110 kronor på diverse ställen:

Bodil Malmsten - Nästa som rör mig

Pär Lagerkvist - Järn och människor

Marie Hermansson - Musselstranden

Sara Kadefors - Fågelbovägen 32

Simone Berteaut - Piaf: Berättelsen om Edith Piafs otroliga liv

Barbro Lindgren - Loranga, Masarin och Dartanjang

Bodil Malmsten - Det är fortfarande ingen ordning på mina papper

Roald Dahls svarta bok - Världens bästa spökhistorier

Karin Johannisson - Kroppens tunna skal

Maria Gripe - Landet utanför

Joan Didion - Ett år av magiskt tänkande

Efter första kapitlet av Maria Ernestams bok Kleopatras kam var jag förälskad. Inte i språket eller karaktärerna, vilka ej inbjuder till djupare diskussioner, men i handlingen. Efter ytterligare några kapitel hade känslostämningen övergått till tristess för att efter några kapitel till åter vara ganska positiv. Kleopatras kam är en väldigt ojämn bok. Den handlar om tre vänner som känner att livet står stilla och vill göra något åt det. (Redan i första kapitlet hugger en av de mesigare huvudpersonerna en sax i sin chefs hand efter att han pratat strunt när hon blev uppsagd.) De skapar tillsammans företaget Kleopatras kam vars idè bygger på att lösa alla problem som de blir ombedda att lösa. Företaget rullar på tills en äldre kvinna ber dem att döda hennes man som misshandlat henne under många år. Uppdraget ger mersmak och profilerar företaget och som väntat har företagsinnehavarna inte själva kontroll över vad som sker eller vem (någon av de själva?) som driver uppdragen framåt.

Jag gillar Klepatras kam för att den inte låter sig styras av någon genre. Det är en fascinerande historia och som vanligt försöker Ernestam belysa olika moraliska dilemman i sina böcker. Detta är dock mindre lyckat och jag tycker heller inte att det finns någon anledning att placera denna typ av böcker i några djupare filosofiska sammanhang. Kleopatras kam ska läsas som underhållning och för berättelsen, inget annat.