Bokfemmans Malin har sedan en tid tillbaka en ny bokstavsutmaning. Jag har aldrig kommit mig för att prova, men den här gången så. Idèn med utamningen är att man ska skriva en bok, en författare och en litterär karaktär på den givna bokstaven.

Författare på A: Susanna Alakoski. Korad till segrare, delvis på grund av Svinalängorna, men framförallt för hennes superba sommarprat förra året. (Jag har förresten även själv insett hur fixerad jag verkar vara av sommarpratare. Jag kanske ska göra motsvarande utmaningar med sommarpratare. Finns det någon som är lika nördig? Häromdagen tänkte jag på hur fantastiskt det skulle vara att ha en egen hemsida för alla som vill göra ett eget sommarprat. Vore det inte jätteroligt? Jag la dock ner projektet när jag började fundera på det här med upphovrätt och musik)

Bok på A: Amerikansk aptit av Joyce Carol Oates. Jag är ett hängivet Oates-fan, dock har jag en förkärlek till hennes äldre böcker och hinner inte med att läsa att som hon gjort de senaste åren. Hon är helt fenomenal på att skiva mycket, och har själv sagt att hon hela sitt vuxna liv endast sover cirka tre timmar per natt. Oates är mest känd för historier och människoöden som påvisar bräckligheten och vad som finns under ytan i den amerikanska drömmen. Hon har utvecklat temat i ett flertal, de flesta, av hennes titlar men jag vågar nog säga att Amerikansk aptit var först och är bäst.

Litterär karaktär på A: Jämt och omöjligt att avgöra vinnaren av Alberte i Cora Sandels Alberteserie och Alice i Lewis Carolls Alice i underlandet.

Gun-Britt Sundströms Maken kom ut för första gången år 1976 och speglar på många sätt sin tidsanda. Den har med tiden blivit kultförklarad för skildringen av förhållandet mellan Martina och Gustav, problematiserandet av kärnfamiljen och blivit kallad för en feministisk vardagsklassiker.

Makens huvudperson är Martina. Början av boken är Martina på väg in i universitetsvärlden och träffar Gustav. Läsaren följer sedan Martina och Gustav under sju år där de på olika sätt försöker få sin relation att fungera. Ett genomgående tema är hur de försöker parera föreställningar om förhållanden samtidigt som de lever mitt i det.

Epitetet vardagsroman är väldigt träffande för boken och det är också det som är förtjänsten med den. Den överintellektualiserar inte utan är saklig och ganska känslosam. De utgår hela tiden från praktiska föreställningar och händelser vilket det idag oftast bara är chicklit eller "kvinnlig-arbetarlitteratur-typ-Alakoski" som gör. Det är skönt att läsa något som vågar analysera på en icketeoretisk nivå.

Nu låter det som att Maken är gravallvarlig. Så är det inte. Sundström har en skimrande galghumor och lyckas få hennes karaktärer mångfacetterande, sårbara, roliga, klantiga och underhållande.