Gun-Britt Sundströms Maken kom ut för första gången år 1976 och speglar på många sätt sin tidsanda. Den har med tiden blivit kultförklarad för skildringen av förhållandet mellan Martina och Gustav, problematiserandet av kärnfamiljen och blivit kallad för en feministisk vardagsklassiker.

Makens huvudperson är Martina. Början av boken är Martina på väg in i universitetsvärlden och träffar Gustav. Läsaren följer sedan Martina och Gustav under sju år där de på olika sätt försöker få sin relation att fungera. Ett genomgående tema är hur de försöker parera föreställningar om förhållanden samtidigt som de lever mitt i det.

Epitetet vardagsroman är väldigt träffande för boken och det är också det som är förtjänsten med den. Den överintellektualiserar inte utan är saklig och ganska känslosam. De utgår hela tiden från praktiska föreställningar och händelser vilket det idag oftast bara är chicklit eller "kvinnlig-arbetarlitteratur-typ-Alakoski" som gör. Det är skönt att läsa något som vågar analysera på en icketeoretisk nivå.

Nu låter det som att Maken är gravallvarlig. Så är det inte. Sundström har en skimrande galghumor och lyckas få hennes karaktärer mångfacetterande, sårbara, roliga, klantiga och underhållande.

 

Emm

3 augusti 2008 11:23

Ser fram emot att läsa den. Fick med den hem från stan igår. Den plus sju andra pocketar.

http://lasdagboken.wordpress.com

 

Alma

9 december 2008 16:05

Jag upplevde den som väldigt allvarlig, jag blev både arg, frustrerad och ledsen av att läsa den. Men den var väldigt bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...