Jag har läst klart Allt nu på förmiddagen. Tanken var att ha läst klart den innan den 29:e när Lowden är sommarvärd i P1, men jag blev klart mycket fortare. Jag skulle inte ha läst så fort. Allt måste läsas lååångsamt för att bli riktigt bra. Det är då som alla dessa språkliga karameller kommer fram. Alla subtila och övertydliga parafraseringar och referenser.

Att läsa Allt långsamt är dock inte det lättaste. På framsidan av pocketutgåvan står det att den med sina 628 sidor är för kort. Det är fel: den är för lång. Efter halva boken är jag övermättad och det spelar ingen roll hur briljant Lowden är, jag har tappat fokus.

Allt är en samling av kortare notiser, dikter, dialoger, listor, texter, citat och post-itlappar. De enda sammanhållande faktorn, förutom språket, är kronologin i form av veckodagar under tre år. Allt är åndå en av de bästa och inspirerande svenska romaner som kommit på flera år. Martina Lowden är supercool. Glöm inte bort att lyssna på P1 den 29:e. ("Är du så här på riktigt också?")

Tänkte nu ta mig an Gun-Britt Sundströms Maken, och jag inte smälter ute på gräsmattan vill säga.