Jag läste klart denna roman i morse och jag kan inte annat än vara glad för att jag inte gav upp efter 200 tråkiga och överintellektualliserade sidor. De övriga 350 är hur bra som helst. Pessel vänder en ganska intetsägande historia om huvudpersonens neurotiska relation till sin pappa och oändligt tjat om utanförskap till en spännande och innovativ historia. Romanen utvecklar sig till en väldigt sofistikerad spänningshistoria som håller läsaren fängslad till sista raden. Det mest imponerande med Pessels bok är att den känns ny. Det känns som att hon tillför något som, iallafall inte jag, läst förut. Hon använder sig av både språkliga och dispositionella knep. Läsaren ställs kontirnuerligt inför frågan vad som är sant, vem som är galen och vad som hänt. Om du är på sidan 199 och tänker ge upp; kämpa vidare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...