Efter att han surfat runt på ett stort antal bokbloggar och läst nästan lika många inlägg om Maria Svelands "Bitterfittan" är det uppenbart dels att boken väcker starka känslor och dels att den delar läsarna i två läger. Det ena lägret är de som som verkar uppenbart provocerade och/eller känner sig påhoppade. Man dikterar att "Jag har minsann femtioelva ungar och är gift sedan tolv år och jag är enormt lycklig". Det andra lägret är de som verkar helt betagna och hyllar den okritiskt till skyarna. Nu är jag kategorisk, jag vet... men detta är min blogg.

För mig innebar "Bitterfittan" en slående beskrivning av en konflikt som jag tror många kvinnliga heterofeminister lever i. Det är konflikten mellan att vara medveten om patriarkatet, förhålla sig kritisk och ifrågasättande till detta och samtidigt leva i en heterosexuell relation och trivas i detta. Det är svårt att inte bli bitterfittig ibland, för att använda Maria Svelands ord. Men, som framgår i den intervju som bifogas pocketutgåvan så är "Bitterfittan en konstruktiv kraft som kan användas till något bra"/.../"Bitterhet hör ihop med att våga se saker som de är". Jag håller helt med. Trots att denna konflikt alltid finns i mig mer eller mindre aktiv så innebär det inte alltid något negativt. Jag skulle inte vilja ta död på den genom att antingen lämna min partner eller sluta vara feminist.

Bitterfittan är underhållande och jag upplevde den som positiv. Jag satt och småskrattade på bussen de tre resdagar som det tog att läsa boken. "Bitterfittan" vinner också på att den fortlöpande återger utdrag ur Erica Jongs "Rädd att flyga". "Rädd att flyga" var en av de första explicit feministiska romanerna (ny genre???) som jag läste.

Om någon mot förmodan inte har läst och skapat sig en uppfattning om "Bitterfittan" så är de hög tid nu. Maria Sveland jobbar också på sin nästa bok som förhoppningsvis kommer snart. Missa inte heller hennes jättefina hemsida där det går att läsa krönikor och lyssna på klittradio.

 

Persilja

27 januari 2008 18:51

Intressant! Den ligger på mitt nattduksbord redo att börja läsas så snart jag läst ut Katarina Wennstams "Smuts". Nu blev jag ju extremt sugen att börja och se hur JAG reagerar; en feminist som är alla "rättrogna feministers" mardröm; en fyrabarnsmamma som jobbat hemifrån i över 13 år. Och ändå betraktar sig som feminist.

 

Persilja

27 januari 2008 18:54

Råkade bli anonym...

http://fyrabarnsmamman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...