Jag är nyfiken på Hassan Loo Sattarvandis bok "Still”. När jag först läste om den fick jag känslan av att det var en upprepning av den vanliga exotifierade bilden av den mångkulturella förorten där folk säljer blommor och äter bakhlava och slår ihjäl varandra på nätterna. Hassan Loo försöker dock lyfta diskussionen från etnicitet till klass och till Svenska dagbladet säger han att han vill skriva om "... den oöverstigliga avgrunden mellan ett vi och ett dom, där 'vi' är förortens arbetslösa och ickeprivilegierade, och 'dom' är medelklassen i Stockholms innerstad – däribland de kulturnissar och journalister för vilka 'förorten är grejen, förorten är maxad'." Boken utspelar sig i Blåkulla i Solna. Ett område jag för övrigt ser varje dag från jobbfönstret. Lite kuriosa är att området förutom att det är blått som namnet antyder även inhyser den svenska rikshäxan Rosie Björkman.

I dagarna har jag läst klart Anders Paulruds "Som vi älskade varandra”. Jag tyckte om den, trots att jag aldrig förstod mig på eller tyckte om karaktärerna i boken. Dock kan man med gott samvete hoppa över de 100 mittersta sidorna som tenderar att bli lite babbliga. Jag gillar det långsamma tempot i boken trots att den löper över en lång tid. Boken handlar om fem vänner som sommar efter sommar har varit i det rosa sommarhuset nu ska träffas år 2006, men livet har förändrats och otänkbara händelser finns i något av rummen. Anders själv har sagt att han ville skriva en generationshistoria om ledsna 50-åringar. Kanske är det vad han har gjort.