Nina Simone är min all time favorite just nu. Hon är helt fantastisk. Alldeles sådär lagom divig och med röst och utstrålning som Ella och Bille, vilka inte många ens kommer i närheten av.

Om man vill läsa om Nina Simone finns det tyvärr inte mycket på svenska. På engelska finns dock både självbiografierna "Break down and let it all out"  och "I put a spell on you" samt ett antal biografier; "Black is the colour", "Don't let me be misunderstood" och "Feeling good" för att bara nämna några.

Nina Simones musik spelas i en av mina favoritfilmer; "Before sunrise" (1995) med Ethan Hawke och Julie Delpy. Uppföjaren "Before sunset" kom nio år senare och också den är bra även om den inte riktigt kan mäta sig med "Before sunrise". Egentligen lyfts hela den sista filmen genom slutscenen där Julie Delphy struttar runt i sin lagom stökiga lägenhet till "Just in time" och säger "Baby, you're gonna miss that plane". Om någon mer gillar babbliga filmer som inte handlar om så mycket kan "Två dagar i Paris" där Julie Delphy både agerar och regisserar varmt rekommenderas.

 

Lotta

1 februari 2008 21:14

Önskemål.
Kan du inte skriva två inlägg varje gång? Alltså ett så som du brukar, och så ett med en översättning till mig och mamma?

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...