I Annika Thors första roman för vuxna (även om hennes tidigare verk, framförallt "Sanning och konsekvens", är läsvärda för alla) får läsaren följa läraren Mari när hon gör en både fysisk och mental resa tillbaka till sin ungdom. En dag ser hon en dödsannonons för Ronny. Ronny var en av de personer som bodde i kollektivet Huset under somrarna på 70-talet och som Mari hade någon slags relation med. Ronny blev sedermera känd filmregissör och Mari förlorade helt kontakten med honom. Hon bestämmer sig ändå för att gå på hans begravning och genom denna får hon tillgång till de kassetter på vilka han dokumenterat händelser i huset och hon reser också tillbaka till Huset.

Boken handlar parallellt om dåtid och nutid; Mari i sitt äktenskap med Stefan och tiden i Huset. Genom dessa ska läsaren få en förståelse för de val hon gör och de tolkningar hon gjort. De blir en resa från visionära unga vuxna till familjeliv, något som lätt blir en klyscha, och kanske är det svagaste med boken. Kapitlena som berör dåtid är de överlägset bästa. Annika Thor skildrar stämningar och miljöer på ett fängslande sätt. Kapitlena är fyllda med detaljer och hon lyckas göra djupa personlighetsskildringar för ett flertal karaktärer.

"Motljus" är en behaglig roman. Den guidar läsaren framåt i ett lugnt tempo och bjuder varken på klimax eller antiklimax. Åtminstone inte vid första anblicken. Boken ska med fördel läsas med eftertanke och titeln ska inte endast förstås som en referens till Ronnys filmande utan även som betraktande i en vidare bemärkelse.

 

Johanan

29 december 2009 13:09

Vet du Annika Thor har en hemsida eller mailadress så mankan få tag på henne? Skriver ett författarporträtt och skulle behöva veta , tack!

http://missjohannajohnson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...