Jag köpte Kate Jacobs roman "Livets aviga och räta" med förhoppningen om att få lättsam och charmig underhållsroman. Lagom enkel för att klara av bussens (Ja, nu är det slut med pendeltåget) studsningar och inbromsningar.

Boken utspelar sig på garnbutiken Walkman & Daughter. Där samlas ett antal människor och äter kakor, stickar och diskuterar livet. Det låter ganska roligt, men ack så trist det visade sig vara. Jacobs lyckas inte med att återskapa den känsla och stämning som krävs för att en sådan här bok ska bli läsvärd. Inte heller fick jag något egentligt grepp, och än mindre sympatier för någon av karaktärerna.

Det roligaste är egentligen att butiken finns på riktigt. Kanske något för New York-resenären?