Bang är den kanske mest läsvärda svenska tidsskriften idag, och har enligt min åsikt varit det de senaste tio åren. Det senaste numret, ”De intellektuella”, är en slags nystart, ett dubbelnummer i upp-poppat format. Jag kanske är tråkig, men Bang för mig är ingen upp-poppad tidning. Det är mer som en bok, en samling essärer på hög nivå.

Maria Sveland skriver två artiklar i ”De intellektuella”. Sedan i går eftermiddag när jag läste dem första gången har jag funderat på om jag gillar det hon skriver eller inte. Jag kan inte bestämma mig. Hennes första artikel är oklanderlig. Den handlar om fin- och fullitteratur och om hur Stephen King rört sig från ful till fin och om hur Sveland nu äntligen får se King i finrummet. Den handlar också om hur mycket mer respekterat det är när en ”intellektuell” läser ful-litteratur (man är ju ändå intellektuell och då blir det man läser genast förpassat till en högre nivå) jämfört med när en icke-intellektuell gör detsamma (hon/han förstår inte bättre och vet förmodligen inte vad litteratur innebär). Sveland gör många bra poänger och satte ord på saker som sällan sätts ord på.

Hennes andra artikel handlar om hennes klassresa. Hon reflekterar med utgångspunkt i sin uppväxt kring systrarna Ambjörnssons intellektuella uppväxt. Hon konstaterar att det inte är kultureliten som omger sig med statusprylar. Det är inte de som köper platt-TV och dyra bilar. Det är underklassen som vill hävda sig (De som har råd att kunna göra det vill säga). Artikeln är bra till sista styckena då Sveland skriver om att hennes barn är sådana privilegerade barn med föräldrar som kommer att utnyttja sina kulturelitkontakter för att ordna jobb och praktikplatser med mera, med mera. Sveland skriver att hon kommer att dra i de trådar hon kan, men att barnen alltid ska vara medvetna om att de är privilgerade. Hmmmm.... här kom mina tvivel. Jag drar genast paralleller till överklasskvinnor som dämpar sitt dåliga samvete över sitt leverne genom att ge lite pengar till Världens barn. De är medvetna, visst så fint. Men det är inte så man förändrar sjuka strukturer och gräddfiler. Svelands slutsats känns mer som att hon är nöjd nu när hon är kulturelit. Det saknas helt ett vidare resonemang om varför hon inte borde utnyttja kontaker för att skapa fördelar. När någon får ett jobb (eller något annat) genom kontakter snarare än kvalifikationer spelar det ingen roll för den bortvalde hur medveten personen i fråga är att hon/han är priviligerad.

Det roliga med upp-poppade Bang är det helsidesuppslag med utdrag från bloggen Underbara Clara. Clara är hur cool som helst och hennes flotta blogg finns sedan länge med på min lista över sidor jag tittar in på dagligen. Titta även på hennes gamla blogg.