Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om han tagit det bästa ur den och utvecklat i boken "Hagen - betraktelser från en by". I denna blandas vardagsfilosofier om trädgården med samtal med grannar med poesi och (mindre imponerande) illustrationer. Allt med en ömsom fyndig och ömson klyschig samhällskritik. Greider har ett sådant enkelt och poestiskt språk.

"Byar inblandade i snö. I det stilla snöfallet står jag och pratar med en Flodabo, och nu kommer en annan farande på traktor med björktimmer på släpet. Över oss idag: dessa mulna himlar, solen som en svagt skimrande bronsskiva över skogsbrynet och Vålberget skymtande genom några miljarder snöflingor."

Han gör naturen till en intellektuell upplevelse. Jag tror att de med trädgård är de mest reflekterande av alla.

Det sitter tamiler i rondellen vid Sergels torg för att ingen svarar på deras e-post. Nu ska jag baka rövarkakor! Om ni är snälla får ni smaka!